Att prata om sex är självklart. Eller borde vara det. När man har en rörelsenedsättning är det svårt att tycka om sin kropp och ännu svårare att tänka att man är en sexuell varelse som har rätt till sex.
Omgivningen förstärker ofta uppfattningen om att man inte har ett sexuellt behov eller funderingar kring sex.
Inga ungdomar vill prata med sina föräldrar om sex, vilket är helt självklart och rätt. Många ungdomar vänder sig till ungdomsmottagningar eller olika webbsidor på nätet.
Lustigt nog verkar det som att ungdomar som har rörelsenedsättning inte vänder sig till ungdomsmottagningar eller dessa webbsidor.
Exempel på webbsidor är: umo.se, sakraresex.se
Ungdomsmottagningarna ligger ibland väldigt otillgängligt till. Det kanske går att ringa till en ungdomsmottagning och få träffa den personen någon annanstans eller hitta en annan lösning?
Hur kommer det sig att så få ungdomar med rörelsenedsättning vänder sig till ungdomsmottagningar och utnyttjar webbsidor som är riktade till alla ungdomar?
Det verkar som att många ungdomar tror att det krävs experter för att våga prata om sex när man har en rörelsenedsättning. Fokus i det här fallet ligger på sex, inte rörelsenedsättningen. Är det då inte bättre att söka sig till en expert på sex, om det är sex som man vill prata om?
Jag undrar hur det kommer sig att ungdomar inte söker sig till dessa platser?
Njut av försommaren och alla underbara förälskelser som finns där ute!
Veronica
