När man kom fram till att LSS (lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade) skulle införas sa man att den hjälp som får ska leda till att man kan göra saker som om man inte hade haft sin funktionsnedsättning. Att leva ett normalt liv. Vad är normalt? En miljon människor i Sverige har idag någon funktionsnedsättning.
Att kunna göra vad man själv vill begränsas ju ofta när man har personlig assistans. Man kan ju t.ex. inte begå brott när man måste ha hjälp med att göra det praktiskt av en assistent. Assistenten ses ju som medskyldig enligt lag och kan därför straffas som medbrottsling.
Men vilka övriga situationer kan bli problem? Ja, många. Om brukaren ska ta ett blodprov och assistenten svimmar när han/hon ser blod kan ju det leda till att det inte blir något blodprov just den gången.
Vi är alla människor och det kommer alltid att förekomma situationer som man inte kan förutse och där människors olika förmågor och egenskaper spelar in. Och blir en begränsning för den som har assistans. Ibland kan det kännas obekvämt att göra vissa saker och då ber man kanske inte om hjälp med just det för att det inte ”känns rätt”. Jag tror att det är viktigt att acceptera att man inte vill ha hjälp av vem som helst med vad som helst. Det kan vara svårt ibland när hjärnan säger en sak och känslorna en annan sak.
Behovet av hjälp finns ju där även om man inte vill ta emot hjälp.
Imorgon är det midsommar i vårt avlånga land och på många håll blir det sill och nubbe och kanske ett par jordgubbar med glass till.
Glad midsommar!
Veronica
