Tack för mig!

Idag den 27/9-2012 jobbar jag den sista dagen med En hemlighet känd av många. För tre år sedan började projektet sin resa. Den började i Liljeholmen i Unga Rörelsehindrades före detta lokaler. De lokalerna var mitt andra hem under många år medan jag var aktiv ideellt inom Unga Rörelsehindrade. Numera finns kansliet i Farsta, söder om Stockholm.

Det som jag kommer att ta med mig från arbetet med projektet är alla fantastiska och engagerade människor som jag hat haft intressanta samtal med både nationellt och internationellt.

Boken Hemligheter kända av många har gått som smör i solsken och det kommer in nya beställningar varje vecka. Kul!

Projektet arrangerade tre workshop och det blev väldigt uppenbart hur stort behovet av att prata om kärlek, relationer, sex och personlig assistans är. Samtalen behöver få fortsätta och jag hoppas att det fortsätter.

Jag vill tacka Referensgruppen som har kommit med många kloka råd och idéer.

Mentorerna Linda, Sarah, Fredrik och Patrick vill jag önska lycka till! Tack för ett kul och givande samarbete!

Tack till alla underbara kollegor på Unga Rörelsehindrade och DHR:s förbundskansli!

Ha det gott och jag hoppas att alla samtal fortsätter!

Veronica

Dag om sex och funktionsnedsättning 4 september 2012

Malin Ider Wallin inledde eftermiddagen med att berätta om föreningen WAS som arbetar med sexualitet och hälsa och funktionsnedsättning.
Malin arbetar som verksamhetsledare inom habilitering och hälsa.

Veronica Svensk pratade om projektet En hemlighet känd av många och om vikten om människors attityder kring dessa frågor.

Tomas Myrberg UNG:s habilitering och hälsa Stockholms län pratade om hur det är att vara lindrigt utvecklingsstörd och kärlek, sex och relationer.

Fem områden som styr:

  • Varför har vi sex?
  • Vad har vi sex?
  • När har man sex?
  • Var har man har sex?
  • Får man ha sex med vem som helst?

Omgivningen har många åsikter om sex och funktionsnedsättning. Framför allt personer som har utvecklingsstörning.

Man omhändertar ofta barnet omedelbart när föräldrarna har utvecklingsstörning. Det finns en dom i Stockholm som bedömde att barnet inte skulle omhändertas och tack vare den håller det på att ändras.

Stefan Balogh från BOSSE Råd, Stöd och Kunskapscenter pratade om att arbeta med frågor som har med sex att göra när man arbetar som arbetsterapeut. Han betonade vikten av att hitta praktiska lösningar som fungerar.

Av: Veronica Svensk

Film om Danmark

Idag ska jag göra filmen om Danmark som jag filmade under resan. Det ska bli kul att se vad resultatet blir.

Jag hoppas att filmen kan visa hur det fungerar i praktiken.

I helgen kommer FS, förbundsstyrelsen, för Förbundet Unga Rörelsehindrade att diskutera hur man ska jobba vidare med frågorna efter projektets slut. Det ska bli mycket intressant att få höra vad de har att säga!

Trevlig helg!

//Veronica

Färdtjänst – ett hinder för kärleken?

Hej i sommarvärmen!

Vad har färdtjänst/kollektivtrafik och personlig assistans med relationer att göra? Mycket!

När jag och min make som också använder sig av Permobil (en elektrisk rullstol) ska åka någonstans tillsammans med färdtjänstbuss blir det två bussar som ockuperas istället för en buss. Det borde vara smartare av många skäl att låta oss dela bil.

  • Vi kan åka tillsammans.
  • Det blir billigare
  • Känna att man är normal
  • Göra resan tillsammans och inte behöva vänta på varandra.

Min poäng är att det inte blir på samma villkor för att färdtjänst/SJ sätter stopp. Det kan ju också bli hinder på grund av att assistans timmar inte räcker eller att man under en längre resa utomlands eller i Sverige inte kan få med sig assistenter.
Ibland behövs det ju fler timmar för att kunna göra en resa och det borde vara självklart och inte krävas lika mycket logistik för att få timmar och kunna leva ett liv som alla andra!

Vad tycker du? Har du någon egen erfarenhet av detta?

//Veronica

Eget ansvar – eller?

När jag lyssnar till samtal mellan människor som har assistans i diskussioner kring hur man vill ha sin assistans och var gränser går, slår det mig ofta att många inte verkar veta exakt vad de vill med sin assistans. När en situation uppstår som blir obekväm för både den som har assistans och assistenten blir tar det stopp. Med det menar jag att den assistansberättigade inte vågar säga ifrån och inte heller vill veta svaret och därför inte frågar sin assistent om det går bra att hjälpa till med… Orsaken till detta är rädsla. Rädsla för att bli nekad eller att såra sin assistent som man är beroende av och tycker om. Assistenten kan också uppleva de som väldigt svårt att säga nej eller hitta en ”bra orsak” till det. Ibland kan det kännas som att det inte räcker ned att man har känslan av att man inte vill.
Då behöver man bortförklaringar att ta till – vilket leder till konflikt.

Man kan (tyvärr) inte ändra på andra människors beteenden och åsikter. Man kan däremot ta ansvar för kommunikationen. Vad säger jag och hur uppfattar jag det som sägs? Det är bara mitt ansvar att se till att kommunikationen flyter på och att det blir en bra dialog där båda gör sig hörda och känner sig sedda.
Oavsett om du är assistansberättigad, assistent eller arbetsgivare är det ditt ansvar för att kommunikationen sker på ett bra sätt.

Mer om hur man kommunicerar på ett bra sätt kan du läsa om i boken ”hemligheter kända av många”. Den kan du beställa här på webbsidan.

Ha en bra dag!

//Veronica