Temat för kvällen var hur man träffar någon. Veronica berättade kortfattat om projektet, Förbundet Unga Rörelsehindrade och boken Hemligheter kända av många. Gruppen var mycket intresserad och lyssnade uppmärksamt.

Veronica berättade om när hon mötte sin man och deras första date och hur de har löst olika situationer med assistans.

Sedan blev det fika och gruppdiskussioner. Tyvärr var det trångt och det gjorde det inte möjligt för mig Veronica att gå runt till olika grupper.

Ämnen som diskuterades i grupper var:

Hur säger man till assistenter hur man vill ha det utan att såra folk?

Sociala medier, att träffa folk via sociala medier.

Hur och var man träffar en kärlek, t.ex. i skolan.
Mycket annat diskuterades också. Veronica tackades av med en tavla.

Flera kom fram i efterhand och sade att de tyckte att det var bra.

Att många unga drömmer om att vara modell är ju inget nytt eller ovanligt. Men gäller det också människor som har nedsatt rörelseförmåga eller som inte ser ut som normen? Normen är ju att ha ett huvud, två armar, två ben, tala perfekt och att ha hus, man och barn mm.

Hur kommer det sig att det i Sverge inte finns modeller som tex har nedsatt rörelseförmåga, är blinda eller döva? Det borde ju vara självklart. Jag tror inte att det bara handlar om andra människors attityder eller att scener och lokaler inte är tillgängliga. Jag gissar att ibland vågar vi inte lita till vår egen förmåga att klara av saker. Oavsett vilken funktionsnedsättning som maj har, om man har personlig assistans eller inte så måste man tro på att man klarar av saker. Det kan tyckas självklart men tyvärr är det inte det. Vi måste ju också våga misslyckas om vi ska lyckas! Och det gäller alla människor!