Det finns många olika sorters relationer och när man har personlig assistans pratas det ofta om att det ska vara en professionell relation mellan den assistansberättigade och assistenten. Men hur går det ihop när den ena personen (assistenten) vet det mesta om den andra personen (den assistansberättigade)?
Oftast vet assistenten mer om den assistansberättigade än vad personen som har assistans vet om sin personliga assistent. Det leder till ett ojämnt maktförhållande därför att assistenten har med kunskap och därmed större möjlighet att utöva sin makt. Om en assistent har en dålig dag förväntas personen fortsätta vara profesoniell och göra ett bra jobb. Om den assistentberättigad har en dålig dag är det mer okej att den personen beter sig lite hur som helst.
Är det att ha ett jämnställt förhållande? Nej, det tycker inte jag! Jag tror att det är viktigt att tänka på när man har assistans eftersom man ofta kommer varandra nära. Ibland för nära. För att undvika onödiga konflikter och undvika att man inte säga till sin assistent när peronen gör ett mindre bra jobbbör man tänka på hur mycket man delar med sina assistenter. Och tvärtom.Jag tro att medvetenhet leder till att man upplever att assistenterna inte kommer för nära, även när man har mycket assistans och stort hjälpbehov. Man kan styra vad man berätta för sin assistent och vad man får höra från sin assistent.
Jag försöker själv att ha en avslappnad relation till mina assistenter men utan att släppa in personerna för nära mig. Deras privata problme är deras problem, precis som mina privata problem är mina privat problem. Jag pratar med min man, en kompis eller min familj istället för att prata med mina assistenter.
Jag tycker att fler borde fundera på sin relation till sina assistenter och hur när man vill vara i den relationen. Det kan naturligtvis skifta beroende på hur bra överens man kommer.
Lycka till med era assistans relationer!!
//Veronica
