Missförstånd sker hela tiden. Stora och små. Alla som har assistans och personliga assistenter borde verkligen kunna kalla sig för kommunikationsexperter. Man gör inget annat än kommunicerar när man har assistans, tycker jag.
Ibland kan jag tycka att jag är jättetydlig och den andra personen ser ut som ett livs levande frågetecken. Hur fungerar mänsklig kommunikation?
Just nu skriver jag ett kapitel i metod och handboken som handlar om kommunikation.
Veronica
När man är assistent ställs det oftast krav på personen i fråga att man ska vara professionell. Betyder det att assistenten aldrig ska uttrycka sina egna åsikter eller får bli för hemmastadd i brukarens hem? Ibland diskuteras det att brukaren ska vara professionell också. Då menas att personen inte får tappa humöret, alltid ska vara trevlig, helst inte begå misstag. Helt enkelt vara supernatural. (vilket för övrigt gäller assistenter också).
Det finns också personer som anser att den som har assistent måste ha rätt att vara arg, ledsen, glad och allmänt galen. Självklart egentligen, men i praktiken fungerar det inte så. Det är många brukare och assistenter som tassar på tå för varandra och inte vågar säga rakt ut vad man tycker eller tänker om olika saker som både berör jobbet och inte. För om man vet allt om den andra kan det leda till att man blir för nära vänner och då fungerar inte arbetsrelationen till slut.
Det är viktigt att den som har assistent får utbildning eller kunskap om hur man ska hantera olika situationer. Det är också mycket viktigt att känna sig själv och ha en hög självkänsla för att klara av dygnets alla 24 timmar när det gäller att vara professionell. Jag själv brukar tänka på att säga god morgon på ett neutralt men glatt sätt. Det gör att både jag och assistenten får en bättre dag. Att säga till någon att personen gör ett bra jobb eller att man trivs hos någon kan betyda mycket mer och stärka personerna i de rollerna. Våga kommunicera! Hur gör du för att vara professionell? Är det viktigt att som brukare vara det? //Veronica